Dags och sätta ett betyg på boken. Jag ger boken 3,5 av 5 stjärnor!

Varför gör jag de då? Jo för att boken var inte så jätte verklig, visst det är sånt som händer tyvärr att folk blir kidnappade och är borta antingen bara i några dagar om dom har tur annars t.o.m i flera månader eller år men hon blev nerdrogad och kidnappad från flygplatsen likosm, hur kan man ta sig förbi alla säkerthetskontroller på det sättet?
Men annars var den bra, man kunde inte sluta läsa. Man kände också medkänsla med Gemma, just paniken att inte kunna ta sig nånstans och knappt veta vart man är, PANIK!

Men den framförs på ett lite annorlunda sätt som jag inte tyckte så särskilt bra om nämligen att hela boken är berättad av Gemma, skriven som ett brev till kidnapparen. Man får inte riktigt bra grepp om vem personerna är. Så det var lite negativt.
Men absolut en läsvärd bok. Det var hela tiden spännande för man undrade när hon skulle få komma hem, skulle hon lyckas på sina rymförsök eller skulle Ty ge med sig eller skulle polisen spåra henne? Hem kom hon till slut, men på ett olyckligt sätt och kaosartat.

Jag tar och tackar för mig jag då! Puss & hej! :)

Psst... avslutar med en liten crazy bild på själv, hihi!

Det enda som kan hålla Gemma levande nu är viljan. Stänger hon ögonlocken så har hon somnat för alltid.

Ty har lastat på en på kamel och dem ger sig ut i öknen för att hitta bilen som Gemma körde fast med. Vilket dom lyckas med, och kommer till slut till gruvan. Men hoppet är mycket litet så dom skickar henne i ett plan hem igen, till akuten förtås.

När dom väl kom in till akuten var allt KAOS!

Folken skrek till Ty och puttade undan honom. Medan Ty gjorde samma sak, hans blick var desperat när han såg på Gemma. Han viskade adjö och sa att allt kommer att bli bra. Gemma bara fumlade och försökte få kontakt med honom och drog i honom med all styrka hon hade. Sedan tryckte hon sina läppar mot hans kind och gav honom en puss!

Jag sjönk neråt. Allt var kallt, mörkt och avlägset. Ett svagt surrande av maskiner omgav mig, långt borta hördes malande röster...
"Vem är hon egentligen?"

"Vi förlorar henne."
"Rulla in henna på intensiven."

Och sedan: Igenting.

Det kanske var så här det såg ut i Gemmas huvud, efter allt som hänt!?

Gemma hamnade i koma ett tag, sedan var alla på henne. Journalister, terapeuter, doktorer hennes föräldrar fram för allt!! Nu var allt bara en enda röra i Gemmas Huvud. Hon tyckte först inte att Ty hade gjort nå speciellt fel. Men de andra var tvungna att få Gemma att förstår. Det Ty hade gjort var FEL!! Hon kunde inte gå utan dörren först alla journalister och kameror var på henne.
De trängdes runt hennes familj och särskilt runt Gemma. Kamerorna blixtrade.
"GEMMA! GEMMA!" skrek de. "FÅR VI PRATA MED DIG??"

Nu väntas bara rättegång..

Tys orm har rymt och Gemma lyckas bli biten av den i benet. Ty vet på ett ungefär hur man ska hantera ormbett, fast han säger ändå att detta inte är den farligaste ormen fast den kallas "dödsormen" - namnet är värre än själva bettet.
Ty har nämligen snott med sig saltlösning från forskningslaboratoriet oc h blandat i antiserum från Dödsormen.

"Det går rakt ut i blodomloppet. Du borde snart må bättre." I den stunden var Ty väldigt orolig och osöker på hur länge hon skulle klara sig. Symptomen började sprida sig mer och mer i kroppen, smärtan i benet, huvudvärk, varm, illamående...
Nu börjar svtten rinna ner för Tys ansikte - "Det verkar inte som om de funkar som de ska. Jag är orolig för att det kan ha varit för varmt där jag lagrade dem."

Vilket innebär att dom måste göra ett val!
"Vad för val?"
"Antingen stannar vi här och hoppas på det bästa, jag har naturmediciner som kanske hjälper, eller så..."
"Vad då?"
Du torkade dig i pannan. "Eller så åker vi tillbaka."

Det finns nämligen en gruva inte allt för långt bort, där de har en klinik som kan stabilisera Gemma. Ty har berättat om den, men inte på det sättet. Det finns till och med en start- och landningsbana.

"Tänker du verkligen ta med mig tillbaka?" viskade jag. Det högg till i magen av smärta och jag stönade till.
Du nickade och smekte mig över kinden. "Jag sadlar kamelen."

Kan detta vara vägen hem?

Hem till Gemmas familj, vänner och riktiga bostad? Men isånna fall var det nog inte riktigt så här Gemma hade tänkt sig.

...Dina ögon lyste stora i mörkret, som på ett nattdjur. Du såg ömklig ut.
"Vad handlar dina drömmar om?" viskade du.
"Hemma för det mesta."
"London?" Du funderade på ordet, försökte komma fram till vad det betydde för dig.
"Hur kan du drömma om det stället?" sa du. Du sneglade ut genom fönstret igen.
"Hur kan du vara så förtjust i den staden?"
"Man älskar det man är van vid."
"Nej." Du skakade på huvudet. "Man borde älska det som behöver kärlek. För att bevara det."
Du satt tyst en lång stund och tänkte medan du stirrade ut genom fönstret. Jag smög bort till dörren.
"Förlåt mig", viskade du.

Ett litet stycke taget från boken.

Den där Ty är ganska snäll och omtänksam ändå, han behöver bara lite trygghet. Men frågan är om man kan få de genom att röva bort någon så där? Men trots allt trassel så har det blivit lite närkontakt mellan Ty och Gemma.
Hm, hur ska detta sluta??!!

Gemma gjorde ett till rymförsök.
När Ty och Gemma var ute och skulle fånga en kamel, så tog dom bilen och då passade hon på att spana in hur han använde den, gasa, växla osv.
Men Ty ville inte släppa henne.

"Du kommer dö därute! Låt mig följa med, du kommer inte klara dig! Snälla Gemma..." 

För han vet att det inte finns någon väg ut för Gemma, så egentligen är han inte så rädd att hon verkligen ska sticka därifrån utan mera för att det är skollhett ute i öknen och är man inte erfaren så kan man inte klara sig länge.
Men det skiter Gemma fullständigt i! Dessutom börjar hon verkligen få panik, för hon börjar bli mer och mer övertygad om att det är här hennes liv kommer fortsätta. Det finns ingen återvändo! Hon undrar också hur det är där hemma..

"Efterlyser dom fortfarande mig, eller har det börjat läggas ner? Mamma och Pappa, har dom gett upp hoppet? Tidningen - om dom inte får nån ny info så är det inte lika intressant längre" "Men det har ju faktiskt hänt att bortrövade personer har hittats efter flera år, men hur länge ska ja i sånna fall behöva vänta????"

Tankarna och funderingarna är många men utvägen liten.

Men till slut drar Gemma sin väg, hon tar bilen och åker långt, långt bort. Men det finns inte så mycket mera än sand, sand och åter sand.
Men det är klart att det ska krångla till sig, så lätt skulle hon inte komma undan. Gemma kör fast i sanden och kommer inte där i från så hon börjar gå, och detta var tidigt på morgonkvisten. Så hon resonerade i att om hon speedade på lite nu, innan solen gick upp så kunde hon ta det lite lungt sen när det var som varmast.

Men när väl solen är framme så blir det sån otrolig hetta att man kan dö därute vilket nästan Gemma gör. Varje steg blir bara tyngre och tyngre och hon slänger av sig klädesplagg för klädesplagg, till slut kryper hon runt naken i sanden. Hon är helt slut så hon orkar inte ens stå upp.
Sen blir det stopp, man kommer till en gräns, kroppen orkar inte mera och det är det som händer för Gemma. Hon får stora brännskador och blir helt off. Som tur är hittar Ty henne så hon kommer tillbaka och får vård.
Frågan är nu, finns det över huvudtaget nån utväg??

Nu har Gemma vart i öknen i 21 dagar och det ska firas tycker Ty. Så han tar med henne ut på en "fånga-kamel-dag" och stannar efter en stund och pickenickar, hehe! Plötsligt hör Ty kamelerna komma, vilket Gemma tycket är omöjligt.

"Du kan inte ha hört dem komma. Så bra hörsel har bara stålmannen", sa jag hånfullt.
"Tänk om jag är Stålmannen, då?"
Jag ryckte på axlarna.
"Om du var Stålmannen skulle du ha räddat mig vid det här laget", sa jag tyst.
"Vem säger att jag inte har det?"
"Alla."
"I så fall ser alla på det på fel sätt." "Hur som helst kan jag inte både rädda dig och röva bort dig. Det skulle kräva flera olika personligheter."
"Har du inte det då?" mumlade jag.

Ty har gett med sig till Gemma att hon får göra ett rymförsök. Vilket hon gör, så kommer hon till en stor mur av stenar som hon tror att bara man tar sig igenom den så kan man lyckas. Men det enda Gemma lyckas med är att röra sig runt i cirklar.
Ty kommer efter med stängsel och stänger in henne. För att ta sig ut från "buren" så är Gemmas enda chans att följa med honom hem, vilket hon till slut gör.

"Hur länge har du planerat det?"
Du ryckte på axlarna. "Ett tag. Två eller tre år. Men jag hade spanat på dig längre än så."
"Hur länge?"
"Ungefär sex år."
"Sedan jag var tio? Har du spionerat på mig sedan dess?"
Du nickade. "Av och till."

Och plötsligt kommer Gemma ihåg.. Mannen som hennes kompisar hade sett vänta utanför skolgården, den gången i parken när hon tyckte någon stod och spanade i buskarna och hennes mammas oro att någon följde efter henne hem.

Ty har ju bott tillsammans med sin pappa, mamman lämnade dem (vilket man nog kan förstå) och sedan när pappan försvann så var det bara Ty... Han samlade ihop byggmaterial och byggde huset ute i öknen. Och ingen tjej vill väl flytta dit frivilligt så hans enda chans är väl att göra så här då antar jag!?
På ett sätt kan man ju förstå att han vill ha brud, han vill väl också skaffa familj.

Något sånt här då antar jag.