Direktlänk till inlägg 2 februari 2011
Ty har gett med sig till Gemma att hon får göra ett rymförsök. Vilket hon gör, så kommer hon till en stor mur av stenar som hon tror att bara man tar sig igenom den så kan man lyckas. Men det enda Gemma lyckas med är att röra sig runt i cirklar. "Hur länge har du planerat det?" Och plötsligt kommer Gemma ihåg.. Mannen som hennes kompisar hade sett vänta utanför skolgården, den gången i parken när hon tyckte någon stod och spanade i buskarna och hennes mammas oro att någon följde efter henne hem. Ty har ju bott tillsammans med sin pappa, mamman lämnade dem (vilket man nog kan förstå) och sedan när pappan försvann så var det bara Ty... Han samlade ihop byggmaterial och byggde huset ute i öknen. Och ingen tjej vill väl flytta dit frivilligt så hans enda chans är väl att göra så här då antar jag!? Något sånt här då antar jag. Men man gör det absolut inte på det här sättet, helt sjukt!! Det går nästan inte att beskriva vilken panik jag skulle få om jag var i Gemmas situation. Usch, hemskt är vad det är, fruktansvärt! Nu ska jag fortsätta läsa min bok och få svar på dem obesvarade frågorna. Hur kommer det bli i öknen? Kommer Gemma någonsin komma hem? Hur isånnafall?
Ty kommer efter med stängsel och stänger in henne. För att ta sig ut från "buren" så är Gemmas enda chans att följa med honom hem, vilket hon till slut gör.
Du ryckte på axlarna. "Ett tag. Två eller tre år. Men jag hade spanat på dig längre än så."
"Hur länge?"
"Ungefär sex år."
"Sedan jag var tio? Har du spionerat på mig sedan dess?"
Du nickade. "Av och till."
På ett sätt kan man ju förstå att han vill ha brud, han vill väl också skaffa familj.
Fortsättning följer...
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 |
2 | 3 |
4 |
5 | 6 |
||||
7 |
8 | 9 | 10 |
11 | 12 | 13 |
|||
14 |
15 |
16 |
17 |
18 |
19 |
20 |
|||
21 |
22 |
23 |
24 |
25 |
26 |
27 |
|||
28 |
|||||||||
|