...Dina ögon lyste stora i mörkret, som på ett nattdjur. Du såg ömklig ut.
"Vad handlar dina drömmar om?" viskade du.
"Hemma för det mesta."
"London?" Du funderade på ordet, försökte komma fram till vad det betydde för dig.
"Hur kan du drömma om det stället?" sa du. Du sneglade ut genom fönstret igen.
"Hur kan du vara så förtjust i den staden?"
"Man älskar det man är van vid."
"Nej." Du skakade på huvudet. "Man borde älska det som behöver kärlek. För att bevara det."
Du satt tyst en lång stund och tänkte medan du stirrade ut genom fönstret. Jag smög bort till dörren.
"Förlåt mig", viskade du.

Ett litet stycke taget från boken.

Den där Ty är ganska snäll och omtänksam ändå, han behöver bara lite trygghet. Men frågan är om man kan få de genom att röva bort någon så där? Men trots allt trassel så har det blivit lite närkontakt mellan Ty och Gemma.
Hm, hur ska detta sluta??!!