Det enda som kan hålla Gemma levande nu är viljan. Stänger hon ögonlocken så har hon somnat för alltid.

Ty har lastat på en på kamel och dem ger sig ut i öknen för att hitta bilen som Gemma körde fast med. Vilket dom lyckas med, och kommer till slut till gruvan. Men hoppet är mycket litet så dom skickar henne i ett plan hem igen, till akuten förtås.

När dom väl kom in till akuten var allt KAOS!

Folken skrek till Ty och puttade undan honom. Medan Ty gjorde samma sak, hans blick var desperat när han såg på Gemma. Han viskade adjö och sa att allt kommer att bli bra. Gemma bara fumlade och försökte få kontakt med honom och drog i honom med all styrka hon hade. Sedan tryckte hon sina läppar mot hans kind och gav honom en puss!

Jag sjönk neråt. Allt var kallt, mörkt och avlägset. Ett svagt surrande av maskiner omgav mig, långt borta hördes malande röster...
"Vem är hon egentligen?"

"Vi förlorar henne."
"Rulla in henna på intensiven."

Och sedan: Igenting.

Det kanske var så här det såg ut i Gemmas huvud, efter allt som hänt!?

Gemma hamnade i koma ett tag, sedan var alla på henne. Journalister, terapeuter, doktorer hennes föräldrar fram för allt!! Nu var allt bara en enda röra i Gemmas Huvud. Hon tyckte först inte att Ty hade gjort nå speciellt fel. Men de andra var tvungna att få Gemma att förstår. Det Ty hade gjort var FEL!! Hon kunde inte gå utan dörren först alla journalister och kameror var på henne.
De trängdes runt hennes familj och särskilt runt Gemma. Kamerorna blixtrade.
"GEMMA! GEMMA!" skrek de. "FÅR VI PRATA MED DIG??"

Nu väntas bara rättegång..

Tys orm har rymt och Gemma lyckas bli biten av den i benet. Ty vet på ett ungefär hur man ska hantera ormbett, fast han säger ändå att detta inte är den farligaste ormen fast den kallas "dödsormen" - namnet är värre än själva bettet.
Ty har nämligen snott med sig saltlösning från forskningslaboratoriet oc h blandat i antiserum från Dödsormen.

"Det går rakt ut i blodomloppet. Du borde snart må bättre." I den stunden var Ty väldigt orolig och osöker på hur länge hon skulle klara sig. Symptomen började sprida sig mer och mer i kroppen, smärtan i benet, huvudvärk, varm, illamående...
Nu börjar svtten rinna ner för Tys ansikte - "Det verkar inte som om de funkar som de ska. Jag är orolig för att det kan ha varit för varmt där jag lagrade dem."

Vilket innebär att dom måste göra ett val!
"Vad för val?"
"Antingen stannar vi här och hoppas på det bästa, jag har naturmediciner som kanske hjälper, eller så..."
"Vad då?"
Du torkade dig i pannan. "Eller så åker vi tillbaka."

Det finns nämligen en gruva inte allt för långt bort, där de har en klinik som kan stabilisera Gemma. Ty har berättat om den, men inte på det sättet. Det finns till och med en start- och landningsbana.

"Tänker du verkligen ta med mig tillbaka?" viskade jag. Det högg till i magen av smärta och jag stönade till.
Du nickade och smekte mig över kinden. "Jag sadlar kamelen."

Kan detta vara vägen hem?

Hem till Gemmas familj, vänner och riktiga bostad? Men isånna fall var det nog inte riktigt så här Gemma hade tänkt sig.